Vem är jag?

Jag är en glad tjej som är 33 år. Lever med en son och sambo.

Hur är jag?

Jag har ett gott hjärta och försöker alltid hjälpa andra så gott jag bara kan! Jag gör misstag precis som alla andra men vill gärna ställa dom tillrätta igen.

Vad gör jag?

I många ögon kanske ingenting men jag kämpar med en vardag fylld av panikattacker och depression. Jag gör det f-kassan säger till mig: arbetstränar. Jag gör det läkaren ber mig: fysisk aktivitet, samtal osv.

Jag gör det jag kan för att ge min som en så bra uppväxt som möjligt. Vissa ser det som bortskämdhet. Jag vill ge han det jag inte hade OCH få in han på bra intressen istället för att göra dumheter.... Jag delar hans intressen så det blir även en familjeaktivitet av det hela.

Familjesyn?

Jag håller inte min famiilj bakom ryggen. Alla gör fel, alla har brister och gör misstag. Det får vi lära oss av. Man får hjälpa varandra. Gör min son dumheter då får han stå för dom.

Oavsett om det skulle vara min farbror, moster, kusin eller syster/bror som begår  "ett brott" får dom stå sitt kast. De får ta sitt ansvar!

Jag tycker det är viktigt att barnen får ha rätten till BÅDA sina föräldrar oavsett hur osams föräldrarna är eller hur långt ifrån man bor. Så länge som det är möjligt. Sen finns en miljard orsaker varför man kanske inte får/kan ha kontakt med son andre eller rentav båda föräldrar.

Övrigt?

Det är tråkigt när folk inte tar reda på fakta innan de ger sig på mig.

Det är tråkigt när folk tror att jag bara tar min familjs parti.

Det är tråkigt att folk misstolkar och missförstår.

Det är tråkigt när folk är oärliga å inte berättar för mig vad jag sagt eller gjort som fått dem att ändra

Livet är inte aldrig enkelt å jag har definitivt inte ett perfekt liv. Jag försöker leva utifrån det jag har och inte göra mig bättre än någon annan. Jag söker inte klappar på axeln för de saker jag gör men däremot skulle det vara kul med ett enkelt leende från nån annan.

Ha det gott! Så hörs vi!