Jag har ju missat matintaget helt nu! Dåligt av mig. Men här kommer det:

Fredag:

Hamburgertallrik utan pommes.

Lördag:

3 morötter

Smörgåstårta

Kladdkaka

En pizzaslice

Söndag:

En kall kokkorv

Klyftpotatis, ryggbiff bearnaissås

Tårta

Ingen bra mat?! Nej jag vet men det går inte att äta....

Kramiz// P

Nu orkar jag inte vara sjuk längreDet har hängt i sen i tisdags. Kankse inte många dar men det känns som en evighet.

Jag har massor att göra som eg inte kan vänta.

* Diska - kan inte vara upp för jag blir så yr och får hjärtklappning.

* Dammsuga - blir yr, hostar och hjärtat rusar.   

* Tvätta - problemet kommer när tvätten ska hängas.

Fast att jag ligger ner så håller yrseln i sig, feber går inte ner fast jag tar ipren och/eller alvedon. När jag hostar känns det som jag har ett rivjärn i halsen och det smakar rejält med blod. Det börjar göra ont neråt lungorna men det kan ju vara "träningsvärk" efter hosstan.

Jag orkar knappt äta (vilket delvis är bra då jag annars "hetsäter").

Till nåt roligare:

Vi var på dop idag. Till en såå söt å go liten kille! Jag hade försökt mig på att måla en

tavla (som skulle föreställa pojken). Nja jag vart väl inte supernöjd men å

andra sidan försöker jag tänka: jag är ingen konstnär och jag gjorde den igår kväll.

Ja jag skulle kunna kritisera å klaga över "mitt verk" i all oändlighet men blir den bättre? Nepp. Därför tänker jag fortsätta måla för att öva. Skam den som ger sig. Å hur bra eller dålig målningen blir så är det rogivande.

Ha en fortsatt trevlig helg!// P

Förbannade skit! Nu har diskmaskinen lagt av... Så där lagomt till man ska köpa julklappar. Det lär bli en hel del handdiskande ett tag framöver. Jag som dumt nog gjort mig av med diskställ å sånt. Men oki det fixar sig ju ändå.

Meeen det blir inget diskande idag. Har feber som hoppar upp å ner, hjärtat rusar vid minsta rörelse och yrsel.

Matintaget idag

Frukost: inget

Lunch: Läsk

Kvällen: kaffe och 10 st kanelmandel

Ser ut som jag haft en svältdag men inte frivilligt. Det har helt enkelt inte gått att äta med den här febern och halsen. Yrseln kan säkert ligga lite i det oxå.  

Hoppas jag blir frisk till på lördag. Då har jag ett dop att gå på. Söndag ett kalas och en annan bjudning. Måndag jobb.

Hare gött// P

Hittade den här videon i en annan blogg ( http://troochtvivel.bloggplatsen.se/ ) där bloggerskan döpt inlägget till en fras i låten: "My shadow's the only one that walks beside me".

Många gånger tror jag fakiskt att det är så för de flesta. Att man står ensam. Samhället och dess människor har blivit så upptagna med sig själva på nåt konstigt sätt. Samtidigt som de lägger sig i andras liv alldeles för mycket. Går det bra för någon så är h*n inte värd nåt, det ska pratas skit till höger och vänster. Men går det dåligt då minnsan duger det alldeles utmärkt att umgås för att gotta sig i andras olyckor. Skitsnacket upphör inte för det utan det fortsätter.

Jag fattar inte vart det tog vägen, att man kunde vara glad för nåns skull...på riktigt! Det verkar ha slutat att existera.

Är ensam starkast? Läker tiden alla sår?

Mitt svar på de frågorna är NEJ. Efter att ha läst psykologi och fått tagit del av viss forskning men oxå upplevt en hel del själv så kan jag inte annat än helt kallt svara nej.

Vad tycker ni?

Hare gött! // P