Vad gör man när orden tar slut? När man inte längre finner rätt ord för att uttrycka sig rätt så andra förstår? Små barn börjar slåss men det är inte riktigt vad jag tänker eller vill göra.

Kan det ha med den andre partern att göra oxå? Att denne inte lyssnar och hör vad man säger. Att denne inte bryr sig om vad man säger för att man är så inrutad i sitt eget tycke å tänk.

Ibland önskar jag att man kunde sätta på sig andras skor för en stund så man kan får känna det skornas ägare känner. Kan vara nyttigt. Som när man får en ångestattack och inte klarar av vissa saker. Många människor menar att man bara hittar på, att man fjantar sig. Då önskar jag att de som tror detta får ångest iaf en gång i livet så de vet vad man pratar om.

Ha're gött!

Jag rekommenderar dig att se den här filmen!

Den här texten beskriver ganska bra min vardag med vissa saker jag kämpar med och mot. Jag ser den inte som en kärlekssång där man sjunger om en väntan och längtan efter sin käresta. Jag tolkar texten utifrån mitt eget perspektiv, att man väntar på något annat. Att man längtar till en nystart av nåt slag.

Den får mig att tänka på T som hastigt lämnade jordelivet pga att endel människor inte förstår hur illa de kan göra andra. H*n väntade och längtade efter ett liv i lugn och ro utan glåpord och/eller ignorerande. H*n längtade efter riktiga vänner. 

Jag önskar att endel/vissa kunde tänka efter och förstå vad de ställer till med.

R.i.p T.  Känner stor saknad!

A new day has...come

I was waiting for so long
For a miracle to come
Everyone told me to be strong
Hold on and don't shed a tear
Through the darkness and good times
I knew I'd make it through
And the world thought I had it all
But I was waiting for you

Hush, love
I see a light in the sky
Oh, it's almost blinding me
I can't believe
I've been touched by an angel with love
Let the rain come down and wash away my tears
Let it fill my soul and drown my fears
Let it shatter the walls for a new, new sun
A new day has...come
Where it was dark now there's light
Where there was pain now there's joy
Where there was weakness, I found my strength
All in the eyes of a boy

Hush, love
I see a light in the sky
Oh, it's almost blinding me
I can't believe
I've been touched by an angel with love
Let the rain come down and wash away my tears
Let it fill my soul and drown my fears
Let it shatter the walls for a new, new sun
A new day has...come

A new day has...come
Ohhh, a light... OOh

kanske väljer att  inte dölja allt ;)

Att du inte kan hälsa när vi möts eller berätta det du sa du ville ta öga mot öga   . Ja det är tydligt att felet ligger hos dig. Att problemet är ditt. Å därför tycker jag riktigt synd om dig. Det måste kännas fruktansvärt jobbigt att hålla en fasad uppe som man ändå vet kommer brista.

Vi har mötts många gånger i olika sammanhang men du tycks inte ha nåt att säga. Så nu önskar jag dig lycka till med allt i livet och lägger ner energin på dig.

  See ya!

Jag har som rubriken säger 2 bloggar. Varför? Ja det vet jag inte riktigt själv. En del är iaf för att jag inte kan bestämma mig för vilken som ger med mest. Dvs hur jag kan skapa den.

Jag tar gärna emot tips så välkomna att kika in på båda

http://shasti.webblogg.se/orchid

Jag vet att mitt barn inte är oskyldig. Han gör saker som man inte ska. Men om jag inte blir informerad om det kan jag inte tillrättavisa och göra nåt åt det. Men det är inte oki att slå honom.
Jag tycker det är ett tecken på otacksamhet efter allt man ställt upp med. Inte för att var en "duktig" förälder eller vän men för att man faktiskt tycker det är kul och för att man tycker om barnen! För det gör jag. En hand har för många fingrar för att räkna upp de barn jag inte gillar. Jag lägger inte skulden på barnen för att saker blir fel utan det gör jag på de vuxna, inklusive mig själv! Det är vi som ska vägleda dom, hjälpa dom ur situationer som är svåra och som de inte kan prata sig ur. Där kliver vi in oavsett vilket barn som började.
Jag skulle aldrig släppa in alla dessa barn till mig om jag tyckte dom var "skit". Jag skulle inte bjuda dom på mat, frukt, godis. Inte heller ta med dom på hockey, fiske å andra aktiviteter. Men tydligen är jag misstolkad.

Ja det är så jag känner! Ingen är perfekt! Varken jag, du eller nån annan! Vi har alla brister men vi måste försöka att lära våra barn att använda rätt verktyg när det blir tokigt.

Kram på er alla!

Ibland funderar jag på att sätta ut en kontaktannons....för att hitta en vän. En vän som finns för mig som jag finns för min vän. Eller så tänker jag att jag skiter i vänner. Bätttre att vara utan för då blir jag inte sårad. 
Visst jag har min familj och de kommer alltid vara mina bästa vänner. Men ibland saknar jag "den där" tjejkompisen.
Kanske lika bra att inse att ingen står ut med mig, att jag får vänja mig vid att stå ensam...precis som förr. Jag orkar iaf inte ge mer av mig själv nu. Jag har tömt min kropp. Någon kanske uppfinner ork i droppform snart? Då är jag förste kvinna på plats.   

Personligen tycker jag att jag haft massor av vänner men sista tiden upplevt att man undviker mig som om jag vore smittad av nåt...   
Jag menar inte att man måste ringa/messa/ses 24-7 men ett ord ibland skulle inte skada. Tycker nån jag gnäller? Ja det gör jag! Jag trivs inte med det här.
Att en del inte talar om för mig vad jag gjort eller gör, som får dom att dra sig undan. Det är oärligt! Det är barnsligt! Omoget! En del saker vet jag med mig att jag gjort och då försöker jag rätta till dom eller ändra på mitt sätt.
Nej jag säger inte att jag är perfekt. Långt därifrån! Men jag försöker vara en medmänniska. Jag försöker vara förstående i de flesta lägen men ibland klarar jag inte av det. "Pressen" blir för stor.

Jag vet självklart att det finns de som är mina vänner och att de jobbar mycket, har sina egna familjer och sysslor. Det ska man få ha. Men kom inte å påstå att man inte har tid för att jag sen ska få se och höra att man har tid för andra. Påstå inte att man missat mitt mess när jag vet att man kollar mobilen konstant. Lögnen blir då rätt uppenbar...eller hur.
Men som så mycket annat kommer jag överleva det här oxå.

V 44 och det är höstlov. Ja jag vet ju att det inte kommer bli lugnt under lovet iaf. Jag känner på mig att jag kommer få tillbringa ganska mycket tid på Rampaborg. Nu när K har börjat sk8a så är det bara det som gäller. Kul att han hittat nåt som passar honom. Jag är riktigt glad för hans skull. Men ska man sitta där så krävs det öronproppar, en bok eller annan sysselsättning och en himla massa kaffe.     
OBS! Jag klagar inte. Jag tycker det är helt underbart att han kommit igång. Både för den sociala biten och för kondisen.

Nu när höstlovet har börjat ...kanske jag oxå skulle testa att sk8a. Hallå AKUTEN gör plats för snart kommer jag på besök haha.
 

Naturligtvis har vi en del "arbete" oxå. Den hemska matten. Men han fixar det bara man pushar lite.   

Jag får så konstiga svimningskänslor. Jag begriper inte var de kommer ifrån. Först känns det som en ångestattack men går över till nåt helt annat. Precis samma som jag kände efter min OP. Skillnaden är att jag inte svimmar... 
I vilket fall är det riktigt otäckt. Då får jag hellre en ångestattack än å svimmar. Det kan jag hantera. 

Tänkte passa på att kolla mina ögon den här veckan. Har tusan fått sämre syn. Ser ju inte på långt håll. Kan det vara det som spökar? Men ändå tror jag inte det för känslan säger annat. Det lär i vilket fall som helst visa sig. 

Dags å avancera lite nu för en dag på rampaborg.

Ha det gott// P