Det finns otroligt många bra ordspråk och talesätt. Här är något jag fick läsa idag:

"Vissa människor har lärt sig

att med blicken uttrycka,

vad andra måste offra tid på

att omskriva i ord."

Vet inte vem som sagt/skrivit det men nog tusan stämmer det. På både gott och ont. Ibland kan det vara svårt för den som får blicken att veta exakt vad blicken betyder.

Jag tror jag kan förstå om blicken säger: "du är inte välkommen här".

Men menar man: "varför-har-du-gjort-så-här-och-varför-sa-du-så-och-vad-menar-du-med-det-och-du-skulle-inte-ha-sagt-det-eller-gjort-så-för-då-vart-det-så-här" så tror jag det är bättre att använda stämbanden å prata med vederbörande. Man kan ju inte gissa sig till saker.

Blickar behöver nödvändigtvis inte alltid vara negativa men i de flesta fall är de det...eller "tycka-synd-om-blickar".

Jag förstår inte egentligen varför det ska vara så svårt att säga till någon annan att man har en annan åsikt, att man tycker den andre gjort nåt fel eller liknande. Nää istället ska man blänga på varann, gå runt å sura och helst smutskasta varann åt alla möjliga håll. Vad är det som händer med oss? Jag säger inte att jag är bättre utan nu drar jag människan över en kam.

Det verkar som att man inte längre kan glädjas åt andras framgångar. Istället blir man glad när det går dåligt för nån.

Är verkligen skadeglädjen den enda sanna glädjen?