Ja jag hatar verkligen när man ska "klä upp sig" för nån tillställning. Det är aldrig nåt som passar. Antingen är det för stort upptill å lagomt nertill eller tvärtom. Rätt form men fel färg. Å så håller det på. Sen väljer man nåt halvbra å känner sig konstig hela kvällen.

Mycket av det här hänger på att man inte har en "standardkropp". Den där modellkroppen. Jag har mage, stora lår, breda höfter, stor rumpa. Å det får man tydligen inte ha i en klädbutik.

Går man över till big size avdelningen så blir kläderna direkt tantiga och osensuella vare sig det är underkläder eller toppar.

Nu har jag iaf hitta en outfit som jag ska bära stolt!

Detta ska jag ha tillsammans med svarta leggings och svarta höga stövlar. Så tjusigt inte sant   

som vanligt. Jag börjar bli ganska less på det. 

Varje natt vaknar jag vid 1.30 å kan inte somna om förrän vi strax ska upp. Vid ca 6-tiden.

Att det är svårt att sova nu kanske är förståligt men tanke på min morbror som ligger på sjukan.

Hjärtats slag: 146-162. Sockret: 28.

Nu ligger han där på salen alldeles själv å oroar sig för än det ena än det andra och han plågas verkligen. Han är förståndshandikappad så därför blir det lite svårare för han att hantera en sjukhusmiljö.

Det är mycket han måste komma ihåg som i vanlga fall inte tillhör hans vardag.

Om en annan läggs in så använder man larmet i tid och otid men i det här fallet är det inte så säkert att han larmar alls. Jag hoppas de löser det på nåt sätt.

Innan han blev inlagd var han så blek å var inte alls sig själv. Idag hade han fått färg i ansiktet och det gjorde mig glad.

Önskar jag kunde göra  nåt för honom så han känner sig trygg på sjukan. Men om jag inte minns fel så får man inte vara där på natten.

Men alla mina tankar å kraft går till honom nu. Älskar dig min "Elvis" Conny! Krya på dig hjärtar mitt!