För en stund sen var det nåt som small. Ungefär som en riktigt hög påsksmäll. Jag fick så ont i magen! Direkt går mina tankar till Fridha som ligger nergrävd, ensam i stugan. Hon var ju så rädd för allt vad smällare heter. 
När och Hur ska jag komma över det här? Tiden läker faktiskt inte alla sår!