Faan va snabbt ett läge kan skifta till ett annat.
Jag låg i soffan med 38 i feber samtidigt som jag ibland sprang å kollade till maten. När maten var klar å Jan kommit hem satte vi oss å åt. Då kommer Kevin in å säger att han å hans kompis letar efter ett barn. Min första tanke var: VA!? Vad är det för ny lek?

Sen ser jag hur pappan irrar runt kring hyreshusen. Jan å jag slängde på oss kläder och gick ut å hjälpte till.
I det läget så kändes febern och min värkande kropp som en fis i rymden om inte mindre. Jag tror vi sprang runt i hela stan. Efter nästan 50 minuter ringer Kevin till Jan å mig. De har hittat pojken. Den lille krabaten hade somnat...under soffan.
Föräldrarna måste ju ha mått så fruktansvärt dåligt innan de hittade honom så de kunde gått sönder. 
Såååå himla skönt med lyckliga slut!!