Nu är jag trött på att bli sårad gång på gång! Är man vänner så ignorerar man inte den andre eller? Känns som 10 års vänskap är nerspolad i toan. Varför ska jag alltid vara den som ska ha tålamod och "vänta ut" tiden tills h*n hör av sig? Varför förväntas jag alltid förlåta och förstå? Nej det är slut med det nu! Jag är hellre utan vänner än har "vänner" som sårar mig om å om igen.

Fr.o.m idag slutar jag försöka. Varför lägga ner en massa tid och energi på att försöka få kontakt med nån som aldrig svarar.?

 "Har man vänner är den här världen

en fröjd att leva i.

Utan dem blir den outhärdligt

kall."

ur Dean Koontz's bok "Fånga natten".