Jag gjorde ett inlägg i ett försök att ge ett budskap till några, som tyvärr finns bland de närmaste, att de måste inte låtsas gentemot mig. Låtsas inte för att göra de andra nöjda utan gör som DU känner. Man kan inte tycka om alla. 

Vad jag egentligen säger är; antingen accepterar man mig SOM jag är FÖR den jag är och pratar med med för att man VILL inte för att man MÅSTE. Jag vill inte att man spelar ett spel bara för att det är nån form av släktträff. Jag accepterar om man inte vill umgås/prata eller liknande med mig. Men gör det på ett ärligt sätt. För jag känner vibbarna ändå.

Jag märker det på andra sätt oxå:

• svarar inte på meddelanden vare sig det är på msn, sms elle FB.
• inga, eller besvärande, svar på tilltal.
• blickar som om man pratade ett språk från en annan epok: dadaismen.
• när jag lämnat kommentarer på hemsida/blogg så publiceras de aldrig och än mindre besvaras.

Å därför säger jag nu att i fortsättningen sätter jag mig i "mitt hörn" och tänker inte "fjäska" eller på nåt annat vis ta kontakt. Man har visat mig vart man står. Jag vill inte vara i vägen. Å jag vill inte känna mig som en spetälsk. För det är de känslor som väcks inom mig och jag blir sårad. Därför har jag bestämt mig nu.

De som VILL kommer fram å pratar, de som INTE VILL låter bli. Jag kommer inte göra det obekvämt genom att "tvinga mig på" utan låta andra göra valet själva.

Ja det är så jag känner å har jag fel så rätta mig.

Hare//P